Det har nu gått ett dygn sedan vår ordförande gick bort i sviterna av sin lungcancer. Kjell var inte den som ställde sig först i ledet, han var den som byggde och underhöll den grund -vi som syntes stog på. Utan hans och Erlings insats skulle inte Tofta livräddningsstation finnas, med resultat att nu har livräddarna gjort skillnad flera gånger. På så sätt var de lika delaktiga i räddandet av liv, som den livräddare som utförde räddningen.
Han var den som kunde det mesta och lagade det på de små medel som stod till buds. Oftast inga. Många många timmar la han på SLS verksamheten. Men han kom den så nära att det fanns nog inga tvivel om att det inte skulle vara så. Sola och bada var inte hans grej, nä han fixade någonstans eller satt och umgicks med livräddarna på stationen. Blev det lucka att inte livräddarna räckte till. Då hoppade han in i tornet en stund, eller körde livbåt Tofta. I torsdags när styrelsen träffades på Tofta livräddningsstation och åt en jultallrik, pekade han på vice ordförande Thomas.S och sa ”Du får sitta kvar där” han satt på kortändan och ledde mötet. Stationen och hans verk finns kvar, även om man nu har svårt att förstå hur vi skall kunna, utan hans stöd fortsätta. Tack, stort tack för allt Kjell.
